Ibland så hatar jag livet rakt av.
Känner hur allt sakta bara rinner ur en.
Fyfan säger jag bara..
Och det finns aldrig någon som vill hjälpa till att stoppa det.
Hur fan ska man kunna leva när ingen annan ställer upp?
Är det meningen att man ska klara sig egenom sitt jävla liv helt själv?
Nej, sånna här dagar önskar man inte fanns..
Allt är skit, rent ut sagt skit..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar