Mörker

Allting känns så oerhört svårt. Hur ska man göra för att allt ska gå ihop.
Hela mitt liv känns som ett meningslöst pussel..
Men i mitt pussel så försvinner bitarna istället för att läggas på plats. Varför vill ingen hjälpa till ska det vara så svårt?
Att se över axeln en sista gång, är någon kvar?
Ingen, absolut ingen förstår hur jag mår..
jag ser flera personer som gått igenom samma sak, men dom bryr sig knappt.. Jag känner att mitt liv snart faller samman..
Förlåt mina kära klasskamrater att jag betett mig så som jag gjort, men jag har haft en andledning..
Att jag snart inte orkar mer, det förstår ni nog.
Vareviga dag spelar jag detta spel. Jag drar på ett fejkat smile och försöker vara den där postitiva tjejen.. Men vet ni vad.. Hon är helt fejk. Inombords bor en liten flicka vars liv förstördes långt innan skolan började..
Hennes liv kommer aldrig att bli desamma igen..
Jag önskar verligen att ni förlåter mig för mitt beteende och mina depp inlägg..
Men det här är ända sättet för mig att få ut mina känslor..
R, jag hoppas du vet hur mycket du betyder för mig.. Att vara älskad av dig, det är det som gör mitt liv värt att leva..
Mamma och Wiwi, ni är bäst helt enkelt<3

Jag vet inte vad jag ska skriva, eller ta mig till. Sånt här skit är nog inte kul för er att läsa.. Så än en gång.. förlåt..