fredag 29 februari 2008

Jobbigt

Allt blev plötsligt så tungt:/
Pappa ringde för en stund sen, han hade det otroligt tråkigt och han såg inte fram emot att spendera en helg till på psykavdelningen han är på just nu.
Han är där på en utredning , om han ska få psykologhjälp ist för fängelse.
Han berättade att han saknade mig och att han ville att jag kommer och hälsar på så fort jag får..
Klart jag ska hälsa på, saknar honom extremt mycket..
Vill bara ha min pappa här nu..
Hoppas han får komma ut snart och slippa all den där skiten.

En annan jobbig grej är att pojkvännens familj precis sålt sin ena hund.
Han var ca 2 år och en skit go hund. Men min pojkväns mamma är sjuk så hon klarar ej av honom..
Hoppas han får d bra hos dom nya ägarna..


Nu så blir det snart mc donalds för mig, är jätte sugen på det..
Nästa vecka ska jag även skicka tillbaka mina skor jag beställde från Laredoute,
dom var för små så ska ha en storlek större.
Ett tips är alla deras underbart fina tygskor:) helt super snygga och sköna.

Take care<3

Pappa

Kära pappa,

allt en dotter kan önska sig är han.
Men tyvärr så började han dricka redan vid ung ålder och har bara fortsatt..

Han är nu i 55 års åldern.

För att göra en lång historia kort så..
..han blev tillsammans med en kvinna efter förhållandet med min mamma. Dom var tillsammans i ca 10år innan hon tvärt lämnade honom.
Helt utan förklaring, hon vägrade prata med honom och pappa blev deprimerad.
( Han har aldrig skadat någon med sitt drickande )
Han försökte förgäves få kontakt med henne , men hon skaffade besöksförbud som pappa tyvärr gick emot.

Pappa sitter för tillfället i häktet och väntar på en dom.
Han har nu sittit där i 1 månad redan.
Förhoppsningsvis så kanske han kan klara sig undan med fotboja eller psykologhjälp,
för han har absolut inte skadat någon!
Det ända som är ,är att han är så otroligt deprimerad, och när han är deprimerad så tar han till spriten, sist han var i sin största deperation så ringde han mig och sa att han skulle ta sitt liv. Jag blev helt förkrossad! Hur kan man säga så till sin dotter?
Jag bor ca 12 mil ifrån honom så jag kände mig helt hjälplös.
Men allt löste sig tillslut.


Jag är snart 18år, och först nu så känner jag mig redo att dela min livshistoria med andra.
Jag vet att det finns fler som har det som jag har det.
Hoppas att det finns någon därute som vill dela min livshistoria med mig.

Take care<3